onsdag 1 juni 2016

Traditionen

Ett återkommande tema, vilket kan sägas vara grunden i det tänkande som vi möter i "Sanning och metod" är förhållandet till traditionen; den egna historiens levande framträdelser i nuet. Traditionen kan upplevas som något hindrande när man söker bilda sig en egen uppfattning, det kan vara svårt att slå sig fri från det invanda sätten att förhålla sig till världen och texter. Vår förförståelse kan bidra till en bättre förståelse när vi är medvetna om vår förförståelse.

Genom att lära känna sig själv och sin historia kan man möta det andra och se det som något annat. Då ett medvetande av historien uppstått kan man kritisera den egna traditionen, man är ej längre bunden av den utan fri genom ett medvetet förhållningssätt.

Det enda sättet att göra sig fri från det sammanhang (tradition) som man är en del av är att göra sig medveten om det.. Om du vill kunna förhålla dig fritt till de tankar jag här framför rörande hur vi förstår texter bör du vända dig till det sammanhang (tradition) som du är en del av. När du gör detta bör du fråga dig hur du låter antaganden som formulerats inom din tradition påverka din förståelse av det du läser.

Med varat menar Heidegger det mänskliga varat, den mänskliga existensen. Befintligheten räknar Heidegger till en av existensens "existentialer", som är sådana aspekter av varat som är så viktiga att vårt mänskliga liv inte kan vara vad det är utan dem.

En av de grundläggande delarna i den mänskliga existensen är att människan i sitt vara är befintlig, människan är i världen. Heidegger kallar människan för "tillvaro", dasein, människan är "där-vara". Människan är ett vara som är "där", människan är i världen; "i-världen-varo". Tillvaron är "kastad" in i världen. Tillvaron och världen är oskiljaktiga i det att tillvaron är ett varande som är där.

Heidegger lyfter fram tre förståelser av tiden (ekstaser) som ger det mänskliga livet den utformning det har:
det förgångna, framtiden och nuet. 

Tillvaron är i första hand möjligvaro och inte något förhandenvarande ting. Förmågan att kunna bli något annat än vad hon är, att kunna göra andra saker än de hon gör är ett grundläggande drag i existensen. Det hänger även samman med befintligheten eftersom tillvaron får sig vissa möjligheter givna.

Vi har alltid någon form av förståelse för oss själva eller den situation som vi befinner oss i. Vi är i världen och förstår den på ett eller annat sätt.

Den värld vi befinner oss i framträder för tillvaron i sin användbarhet, tjänlighet eller skadlighet. Min dator vet jag att jag kan använda till att som nu skriva detta blogginlägg med.

Vi har som varande i världen olika idéer om vad vi ska göra och genom detta lägger vi upp planer och kastar oss ut i världen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar