söndag 22 maj 2016

Sartre

Varat-för-sig präglas av tre existentiella villkor; fakticitet, temporalitet och transcendence.

Fakticitet
Fakticitet kallar Sartre det tillstånd eller den situation som är given, som faktiskt föreligger. Varat-för-sig är fri att förhålla sig till detta på olika sätt, det kan vara arv, miljö eller sjukdom. Varat-för-sig kan utifrån sin fakticitet förhålla sig och handla som hon önskar.

Temporalitet
För vara-för-sig finns alltid såväl dåtid, nutid och framtid närvarande. Varat-för-sig är alltid riktat mot framtiden i sitt sätt att definiera sig själv. Sartre menar att vi kan inte "vara-i-sig-för-sig". Då skulle vi vara fullständigt omedvetna om att vi är medvetna och fullständigt medvetna om vår omedvetenhet. Sartre menar att vi kan aldrig komma ifrån begäret.

Transcendens
Transcendens innebär att som vara-för-sig är individen vad hon är och är inte det hon är. Varat-för-sig kan överskrida det som är givet, hon kan bli det som hon inte är. Varat-för-sig är ett resultat av de val som individen har gjort men hon är i och med detta en intighet eftersom hon är något i sig själv eller utövar dessa val.

Varat-för-sig skapar ständigt sin essens genom sina val och handlingar och existensen föregår essensen. I varat-för-sig finns även alltid en brist eftersom hon aldrig har möjlighet att bli den perfektion hon har möjlighet att föreställa sig. Individen kan fly sitt ansvar och låtsas att hon är ett i-sig och hon har då en viss given essens. Eftersom hon har gjort sig till ett objekt, ett vara-i-sig så har hon inte längre möjlighet till självreflektion. Hon kan bara följa reglerna och därmed handla icke-autentiskt.

Sartre och Descartes
* Både Sartre och Descartes är dualister, de anser att medvetandet är utan innehåll. Descartes menar att "medvetandet är ett tomt intet" och att tankarna inte är riktade mot någonting.

Sartre menar att egot med sin personlighet är ett objekt för medvetandet på samma sätt som världen är ett objekt. Sartre menar att Husserl har upphöjt egot till en nödvändighet, till en utgångspunkt för medvetandet men det finns inget "jag" i Sartres medvetande. Egot och cogitot bildar en nödvändig dualism och de är beroende av varandra för att existera som människa.

Egot och Cogitot bildar tillsammans ett subjekt. Sartre menar att existensen är en förutsättning för essensen, för att vara något, men Husserl skulle säga att önskningar och varseblivningar är något utan att existera.

Sartres lösning på solipsismproblemet är att hans teori är att vara för andra. Den andre konstituerar mig som ett objekt, jag känner något i mig genom närvaron av andra, jag kan se det i dina ögon, en intuitiv känsla när någon betraktar mig genom ett nyckelhål. Som objekt med ett vara-i-sig blir vi självmedvetna, vilket kan vaa en nackdel eftersom vi då betraktar oss själva som objekt istället för som ett subjekt.

 Varat-för-sig präglas av tre existentiella villkor; Fakticitet, Temporalitet och Transcendens

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar