torsdag 5 maj 2016

Hermeneutik och Gadamer



Hermeneutik har sin grund i de humanistiska vetenskaperna, i texttolkning och mer specifikt i renässansens bibeltolkning. Hermeneutiken är inte en entydig teori utan den har en brokig historia med olika faser och med utgångspunkt i flera olika filosofer. Det som förenar de olika hermeneutiska linjerna är att det att ägna sig åt hermeneutik innebär att sträva efter förståelse genom tolkning av text. Den hermeneutiska tolkningsprocessen illustreras vanligtvis med en cirkel- den hermeneutiska cirkeln. Detta innebär att man i tolkandeprocessen förflyttar uppmärksamheten cykliskt eller dialektiskt mellan helheten hos och delarna av det man försöker förstå. Helheten ger mening åt delarna och delarna ger förståelse för helheten.
Utgångspunkten för tolkningsprocessen är uttolkarens förförståelse. Förförståelse är ett begrepp myntat av Gadamer och det innebär att jag som uttolkare aldrig kan inta ett utifrånperspektiv på det som studeras, utan att jag är en del av den livsvärld som studeras. Gadamer menar att förförståelsen till stor del härrör ur traditionen, ur den gemensamma kulturella och samhälleliga historien. 

Jag som uttolkare av intervjupersonernas utsagor är således påverkad av en förförståelse av t ex utmattningssyndrom som har sin grund i hur samhället ser ut idag och historiskt beskriver och talar om detta fenomen. Det är ett dilemma som man inom hermeneutiken och fenomenologin söker komma till rätta med- hur ska man få syn på och förstå fenomen sådana som de är ifall ens syn ständigt begränsas av förförståelsen.



Enligt Gadamer handlar det om att ta sig ur en oreflekterad och förgivettagen inställning till det fenomen man söker studera och i stället inta ett mer kritiskt och självmedvetet perspektiv. I uppsatsskrivning ska man sträva efter en öppen attityd, i vilken en strävan finns att låta fenomenet visa sig självt sådant det är. Det handlar om en nyfikenhet och en vilja att se något annat än det förväntade. Mer konkret innebär det att jag som uttolkare ställer mig frågande till det jag uppfattar i intervjumaterialet samt att de frågor som ställs till intervjupersoner och till den analyserande texten inte är sprungna ur förutfattade meningar. Läsa litteratur inom forskningsområdet minskar påverkan av forskarens förförståelse. Detta innebär inte att förförståelsen som ligger till grund för en uppsats helt kan tas bort men att göra förförståelsen medveten nås en så genuin tolkning av fenomenet, som t ex utmattningssyndrom, som möjligt.



Målet för den hermeneutiska tolkningsprocessen är horisontsammansmältning. Det är Gadamers term för den ultimata förståelsen, den punkt där tolkarens och textens respektive förståelsehorisonter möts. Det handlar här om att horisonten för min försåelse av utmattningssyndrom ska smälta samman med horisonten för den förståelse av utmattningssyndrom som intervjupersonerna ger uttryck för

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar