lördag 23 april 2016

Den naturliga inställningen



Martin Heidegger pratar om i-världen-varo, som kopplar ihop subjektet med objektet. Hur kan jag veta något om min yttervärld som är oberoende av mig? Det är ett av filosofins problem och det föresöker fenomenologin lösa genom att koppla ihop subjekt med objekt.

Den naturliga inställningen (Husserl)
En grund att börja i, erfarenheten, men även att vi måste ändra vår inställning till en fenomenologisk inställning, HUR hammaren framträder för mig? Intentionaliteten är levd men den syns inte. Vi ser inte erfarenheten av världen, vi lever genom erfarenheten av världen, vi kan inte se ”världens mening”. 

Psykologin tror att den undersöker det psykiska men psykologin tappar kontakt med vad det psykiska är för något. Vi måste gå tillbaka till intentionaliteten och se hur världen ges till oss meningsmässigt för att se om en vetenskap som ges till oss håller på att skena iväg i ”kategoriala misstag”.

Parentesen, epochén, ska tolkas som en förändrad inställning till erfarenheten. Vi är intresserade av hur hammaren framträder, hur den varseblivs av oss, snarare än hur hammaren används. 

Det varseblivna trädet och det varseblivna trädet. I den naturliga inställningen är jag riktad mot det varseblivna trädet. I epochén sätter vi en parentes runt trädets existens, vi bryr oss inte om att trädet existerar, vi bryr oss inte om dess existens. 

Det enda vi bryr oss om är hur trädet ges till oss i dess existens som just ett träd. Vi beskriver fenomenet träd. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar