fredag 13 november 2015

Att identifiera sig med sitt arbete

I veckans "radiopsykologen" pratar Allan med en man som är i Fas 3 och han skäms för att han är arbetslös och tror att andra ser på honom som lat och som bara vill ha bidrag, dessutom menar han som ringer att jobbet är ens identitet och utan jobb känner han sig identitetslös.

Om man identifierar sig med sitt arbete är det farligt både när det går bra och man är duktig välbetald arbetstagare eller om man är arbetslös. Om man är duktig på sitt arbete där man har en offentlig roll och tidningar skriver ibland positivt om en och ibland negativt så kan det leda till att man ser sig själv på samma sätt. När tidningen skriver om en hockeyspelare att han var matchens lirare och bäste spelaren i hela laget eller ligan han spelar i kan det gör att hen känner sig bättre än hen egentligen är och vice versa. Detsamma gäller ju på ett vanligt jobb som på ett kontor t ex. Om organisationen ger hen en annan anställning med bättre lön och högre ansvar kan det göra att hen tycker bättre om sig själv, kommer inte på vad ordet heter när man får en högre tjänst men ni vet säkert vad det heter, en sorts uppgradering av yrkesrollen typ.

Samma sak om organisationen graderar ned medarbetaren eller sparkar personen, då kan hen känna sig som en sämre person.

Det enda som hjälper mot dessa känslor är att bedöma sig själv och själv vara den som sätter krav och bedömer ens eget arbete. När jag spelar golf så kan jag känna mig nöjd med spelet om jag spelat enligt min spelplan även om det innebär att jag slagit några dåliga slag på vägen. När en medspelare berömmer mina utslag och tycker jag har slagit långt och rakt så vet jag att det hjälper inte att slå långa och raka utslag, det är när bollen är i hål som räknas. Har jag slagit ett långt utslag och lyckas göra par på hålet så är det bra. Har jag slagit ett långt utslag och gör dubbelbogey eller mer på hålet, så mindre bra.

Samma sak gäller att identifiera sig med arbetet. Det fungerade på den tiden när folk började arbeta i 20-årsåldern och behöll samma jobb hela livet. Nu med teknikens hjälp behöver färre människor arbeta vilket är positivt. Inom en snar framtid kommer robotar och ny teknik att göra att människor inom professioner som tidigare var ohotad från teknik, även dessa människor kommer att bli arbetslösa.

När tiden kommer då mindre än hälften av världens befolkning kommer att behöva arbeta kommer även sättet att se på arbete förändras och identifieringen med arbete kommer att minska och det kommer att ske på ett naturligt sätt eftersom det blir mindre stigma att vara utan arbete och de som arbetar kommer att vara lite avundsjuka på de som inte behöver.

Man är många saker men aldrig sin arbetsprofession, på samma sätt som man inte är en psykisk diagnos.
Man är inte cancer, man har cancer. Man är inte bioplär, man har bipolär sjukdom. Man är inte sin arbetslöshet, man är utan arbete.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar