tisdag 2 juni 2015

Hans-Georg Gadamer



Jag ska i detta kapitel ta upp de grundläggande delarna av Gadamers hermeneutik, för att i nästa kapitel tydliggöra hur den fungerar som metod. Nedan följer således en genomgång av hermeneutikens utgångspunkter och vad de ger för förståelse av hur vi tolkar texter. När man talar om texter och hur vi förstår dem är det vanligt att ta upp hermeneutiken eftersom denna befattar sig med tolkande texter. Hermeneutiken har en ganska lång historia och har utvecklats sedan 1800-talet då den användes för tolkning av bibeltexter. En av de i nutid mest kända hermeneutikerna är Hans-Georg Gadamer vilken genom Sanning och metod haft stor inverkan på förståelsen av hermeneutiken och som bidragit till att sprida den. Centralt i hans monografi är begreppet förförståelse och hur denna påverkar vad vi ser och hur vi tolkar. Gadamer håller sig dock inte bara till att tala om förförståelse och hur den påverkar vår tolkning, en viktig del är även hans tankar om hur mening skapas och hur förståelsen utvecklas. I en ständig dialog med den västerländska tanketraditionen, framförallt 1800-talets hermeneutiker, vänder han sig emot många av sin tids antaganden och hur tolkning av text och bild går till.

En central aspekt i de tidigare tankarna om tolkning av texter var att man som läsare skulle leva sig in i texten och författarens tid. Denna inlevelse skulle vara så omfattande och djupgående att man som läsare till slut skulle kunna förstå texten på det sätt som man ursprungligen gjorde. På detta sätt skulle man nå verkets ”sanna” mening, den mening den hade för den ursprungliga läsekretsen. De tidigare hermeneutikerna talade till och med om att man skulle kunna förstå texten bättre än vad dess upphovsman gjort. Den här synen på hur man förstår och vilka möjligheter man har till förståelse av texter vände sig Gadamer emot. Hans förkastande av den tidigare ståndpunkten som hävdade att ett verks sanna mening kunde nås om man för sig själv rekonstruerar den ursprungliga kontexten är en av de viktigaste punkterna i detta sammanhang.

Att leva sig in i en tid och i en text på det sätt man tidigare menade är inte möjligt, enligt Gadamer. Vi kan inte komma i kontakt med det förflutna på ett sådant sätt att vi kan få den förståelse man ursprungligen hade av ett visst verk. Vi kan ta reda på mycket om den kontext i vilken ett verk skapades, vi kan lära oss om upphovsmannen, men ”rekonstruktionen av ursprungliga betingelser är ett hopplöst företag (Gadamer, Sanning och metod, s 117).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar