tisdag 2 juni 2015

Gadamer II vs Dani M-Naiv



Att lära känna den tiden och de omständigheter under vilka något skapades kan alltså ge vissa insikter, men vi kommer inte fram till den ursprungliga betydelsen; vår egen existens historicitet ligger mellan oss och det förgångna. Idén om att den som tolkar en text skulle förstå denna bättre än dess upphovsman förkastar han också. 

Detta uttryck av romantisk genikult leder oss, enligt Gadamer, fel ifråga om vilka slutsatser vi kan dra om förståelse av ett verk eftersom varje tid måste förstå texter och bilder på sitt eget sätt.

2.1 Förförståelse och tid

Det kanske mest kända inom hermeneutiken är den så kallade hermeneutiska cirkeln i vilken förståelsen stegvis förändras i mötet med texten. Man talar om hur man låter sin förståelse förändras för att genom detta upptäcka nya aspekter i en text. Förförståelsen och synen på denna som något som tolkaren kan jobba med är centrala delar i hermeneutiken eftersom man ser till teoribildning som metod. 

Förförståelsens inverkan på vad vi ser kan utökas till att gälla även andra aspekter av den mänskliga praktiken än de som har med textläsning att göra. Hur vi tolkar människor vi möter är en del, en annan handlar om vilka utgångspunkter vi har då vi ska ta oss an en viss uppgift. Det sistnämnda är i vetenskapliga sammanhang viktigt eftersom den förförståelse vi bär med oss öppnar världen på ett visst sätt för oss, gör att vissa aspekter framträder tydligare än andra. 

Genom vår förståelse ser vi sammanhang och möjligheter i det vi möter.

I föregående stycke nämnde jag att Gadamer menar att vi inte kan nå den ursprungliga förståelsen av en text och att tiden, vår historicitet finns mellan oss och verket. I detta synsätt är dock tiden inte något som bara försvårar förståelsen, den kan även som något positivt. Avståndet kan enligt Gadamer få vissa fördomar att försvinna, något som kan möjliggöra en ny förståelse eftersom tolkaren då inte längre är bunden till de tidigare. 

Negativt är att med tiden kommer nya fördomar som kan försvåra för oss att förstå.
Till följd av att vi inte bär med oss de tidigare fördomarna kan vi skapa nya förståelser av en text. Avståndet som finns mellan läsare och upphovsman gör att läsaren i sin tolkning av texten skapar en egen förståelse av texten. Det nya sättet att förstå kan skilja sig från den förståelse de första läsarna hade. Förståelsen av ett verk bygger på vår förförståelse, vilken i stora delar får oss given som det ”naturliga” sätt man i vår kontext förstår på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar