lördag 30 maj 2015

bara jag får komma hemifrån



·    

    Hela horisontmedvetandet som retentionen ger oss ger oss kontinuitet och sammanhang. Framtidslighet = protentionalitet, att vi hela tiden förväntar oss att det kommer något emot oss, att tiden kommer till oss så att protentioner blir den andra nödvändiga sidan av retentionerna.

De bär på en frånvaro av det som ännu inte ”är” men som vi förväntar oss, där finns samtidigt i en närvaro och en frånvar men strukturerad på ett annat sätt. Vad är nuet? Hussel menar att nuet är inte samma sak som ”nu hör jag den här tonen” eftersom ”nuet” är så mycket mera. Nuet innebär att vi bär med oss det som varit och det som ännu inte varit. Nuet är en gränsövergång mellan retention och protention. Nuet är punkten där protention omvandlas till retention, på det sättet blir nuet aldrig något eget men det är även bara i nuet som vi har retentioner och protentionens samtidiga närvaro och frånvaro. Nuet är en gränspunkt som bär allting.

Näarvaron bär med sig frånvaro. Vi accepterar existens som inte är jag sälv; existens som varit, som finns hos någon annan. Ur detta framträder två sorters intentionalitet:

Den ena är en tvärgående intentionalitet- vi kan se hur objekten kommer till oss i denna tidsliga rörelse, objektet behåller sin kontinuitet på resan från protention till retention, och vi kan följa hur objektet rör sig genom tiden.

Objektet bär med sig frånvaro av att inte längre vara och att inte vara, denna frånvaro gör att vi förstår oss själva som oberoende av objekten, oberoende av min tidslighet.
Objekten blir självständiga!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar