torsdag 28 maj 2015

Gadamer VI



Genom att karaktärisera hermeneutiken på detta sätt kommer Gadamer att föredra den aristoteliska dygden fronesis som en modell för hemeneutisk förståelse, och ett bra ord för froenis är, som Gadamer en gång sade, ”omdöme”. Det viktigaste i detta avseende är att Gadamer menar att fronesis för Aristoteles ine bara är ett omdöme med hänsyn till den särskilda situationen; det är ett med-omdöme, ett omdöme som är informerat av vad som uppfattas som gemensamt. 

Vad som uppfattas som gemensamt är en funktion av logos, av att vi talar om saker, där ord inte bara redan är riktiade mot en betydelses enhet, utan också mot kommunikation och gemensam giltighet: vi talar till någon och samtidigt försöker vi höra av den andre har att säga. Ordet (logos) är, som Herakleitos förklarar, gemensamt för oss alla, och Gadamer uppfattar det som att vi växer in i ett språk som ett sätt att uppnå kunskap om världen.

Allt detta innebär att vi i den erfarenheten av förståelse för vilken det språkliga är väsentligt ser Gadamer i Aristoteles efterföljd en mer grundläggande koppling mellan språk och gemenskap. I det mänskliga språket (logos) gör vi mer än att kommunicera tidigare upptäckter- vi engagerar oss i en ansträngning att dela någonting, vilket är väsentligt för kommunikationen, och som sådant peka språket ut en grundläggande socialitet inom det mänsliga livet.

För Gadamer är den hermeneutiska förståelsen denna kommunikativa händelse, en händelse som i förhållande till en fakticitetens hemeneutik förblir ett tolkande utförande av livet. Det är i denna kontext som man om Gadamers hermeneutik kan säga att den rör öppnandet av det delade liv i vilket man kan höra den andres röst.

Från dessa väsentliga aspekter av Gadames hermeneutik är det rimligt att dra slutsatsen att hans filosofiska hermeneutik utgör någonting i stil med en ny teori och om bildning. Den bör uppfattas som ny i det avseendet att Gadamer uttrycker sin version av formandet av ett liv genom språk och socialitet på ett distinkt sätt.
Vi kan skaffa oss en klar idé om denna distinkthet genom att titta på den publiceade versionen av en föreläsnnig som Gadamer gav i Salzburg 1980 kallad ”Die Kultur und das Wort”. I denna föreläsning visar Gadamer den historiska kontexten för idén om en kultur, men vände sig snart till en filosofisk betraktelse över denna idé. 

Kulturens ursprungliga uttryck, förklarar han, är ordet, vilket bör förstås som logos. Förstått på detta sätt finns det aldrig ett ord, eftersom ”logos består av ord som tenderar mot en menings enhet”. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar