måndag 25 november 2013

Dröm och verklighet

Du onda dröm vi lever i,
du hatdröm, blodsdröm:
ett svärd, som vandrar runt ett jordklot
förutan annat mål
än drypa röd sin cirkel,
du livets mardröm, tar du aldrig slut?
Vad båtar att vi kalla dig en dröm?
I dig vi dväljas. Du är verklighet.
Blott tanken söker, flyktande som duvan
ur dödsdömd ark, ett fäste för vårt hopp.

Var icke Abels offerrök, som steg mot skyn,
en högre verklighet
än Kains, som kröp längs marken?
Var ej den tysta rösten
av Kains samvete

en högre verklighet än Kains hat?
Var icke Kristus bön för sina bödlar
en högre verklighet än Judas kyss?
Var ej den helige Franciskus,
i umbriskt landskap under ändlös himmel
predikande för fågelvärmen,
en högre verklighet än vår allmänneliga kyrka?

Var ej en missionär, som läkte giftgassår
i en amharisk by,
en högre verklighet än Roms
mordänglars härtåg över dömda länder?
Som svalor svinga av och an en stormig höstdag
högt över skummig kust och hav som sjuder,
vår tanke svävar, spanande ett fäste
för hjärtats liv i svärdets värld,
- vår fria tanke, själv en underbar,
okuvlig verklighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar