onsdag 20 november 2013

Augustinatt






Bakom mig mullrar havet dovt mot grunden.
Så högröd blossar skärens solnedgång.
och färgar kobben, kumlet med sin stång
och remmarn med den sönderblåsta hatten.

Till slut i fjärran tystnar havets dön.
Det skymmer, seglen slakna under ön
och månen bygger ut en höstbred spång
och stjärnor blinka till i tändningsstunden
och för de bleka, stilla, öde vatten
strandpiparn sjunger sin förtrollningssång.

Och svarta öar sövas in av sunden
på silverramar i augustinatten.

Och det är lyckligt långt till soluppgång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar