torsdag 17 oktober 2013

Över tid och rum

Du skulle ha böjt ditt huvud som min
en gång under myrtenkransen.
Du skulle ha dansat i solen in.
Nu äro vi båda ur dansen.

Och jag har fått ripor i dagens dåd
och irrat och tappat spåret,
och du har fått slingor av silvertråd
i stället för myrten i håret.

Men aldrig stod du så vacker som nu,
så god, så bitter att mista,
mitt hjärtas ädla och ensamma fru,
min tankes hem till det sista.

Jag släpper bedövad den enda famn,
som skulle hållit mig bunden.
Jag följde en häxdans av andra namn.
Ditt sanna blev den heliga stunden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar