måndag 14 oktober 2013

Mor jord

Nu vill jorden gå till sängs, hon är trött stackars gamla mor med butter sorg i minnen. Aftonrodnans lampa, som har brunnit rött, skruvas ner och skymningen drar för gardinen. Å vad du skall sova, mor, vad du skall sova. Dröm om tiden när du själv var ung en gång och du födde starka, sköna barn till världen, gudabarn som älskade i lek och sång och som utan tankar åldrades vid härden. Nu ha barnen tappat lekens gudagåva. Ännu söker mannen kvinnan, kvinnan man, men av stel förtvivlan deras ögon brinna, och de ropa som i töcken till varann och få aldrig svar och snyfta och försvinna, när det lilla livets irrlopp är fullkomnat. Stora tysta mörker, fött av evighet, allas vagga du och allas bår som väntar, giv nu mor de bästa drömmarna du vet, tills den snåla dagen på gardinen gläntar. Stilla, barn, med edra trätor. Mor har somnat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar