torsdag 31 oktober 2013

Höstkväll på skäret

Låt stormen koma tjutande från öster
och driva tång i luften bäst han vill!
Det är ej honom, det är andra röster,
som skyttarne på skäret lyssna till.

Mot tusen grund och kobbar havet dånar.
Vi hört den sången under hemmets tak
i dikt och sägner om ett folk, som lånar
sin arm i kampen för en ädel sak.

Och denna hågkomst våra öden formar.
Nu tänds i utskärleden båk vid båk.
Lys även du, ljud genom höstens stormar
med djupa fjärders dån, vårt svenska språk.

Förkunna för det folk, som svagt av bävan
flyr undan värvet i vår svarta höst
och dyrkar tidens gud i självisk strävan,
att fosterlandet mördas i dess bröst!

Din tid går ut. Vad mer! Den slagna skara,
som bär mot undergången ditt standar,
skall minnas, vad din sång för Norden var,
och stupa för att detta land försvara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar