onsdag 16 januari 2013

pliktetik vs utilitarism

Den andra skillnaden mellan pliktetik och utilitarism gäller personens
roll i etiken. Inom pliktetik har personliga relationer mellan människor
stor betydelse. Inom utilitarismen har däremot personer i princip ingen
annan betydelse än som utbytbara bärare av nytta.

En student på en teknisk högskola har blivit anklagad för
spamming. Han har skickat ut ett e-postmeddelande till 100 000
människor. Meddelandet uppfattades av flertalet mottagare
som ett lika harmlöst som poänglöst skämt. När händelsen
uppdagats kallades studenten in till sin studierektor.
Studenten: ”Det var ett kort brev. Jag tror att de som fick
brevet ägnade ungefär 10 sekunder åt att läsa det. Jag har
inte tagit mer tid från någon av mottagarna än om jag skulle
ha stannat honom på gatan och frågat om vägen – och det är
väl tillåtet?”
Studierektorn: ”Jaha, 100 000 människor har ägnat 10 sekunder
var åt ditt tilltag. Det blir en miljon sekunder, det vill
säga nästan sju veckor. Det är lika allvarligt som du hade slösat
bort sju veckor av en enskild människas tid. Du måste
förstå att det inte är för sådant här som vi upplåter utrymme
åt dig på vår studentserver.”

Studierektorn resonerar här utilitaristiskt. Många små olägenheter för olika personer adderas samman, och bedöms på samma sätt som om
en enda person hade utsatts för summan av dessa olägenheter. Studenten
argumenterar däremot i pliktetiska termer. Han har inte gjort något som
är otillåtet mot någon enskild person, menar han, och därmed är saken
avgjord.
Därmed är dock inte sagt att studierektorn i vårt exempel är konsekvent
utilitarist och studenten konsekvent pliktetiker. I sitt fortsatta
samtal växlar de sätt att resonera:

Studierektorn: ”Nu vill jag ha en lista i elekroniskt format
över alla som du skickade brevet till.”
Studenten: ”En sådan lista kan jag nog i och för sig rekonstruera.
Men vad ska det vara bra för?”
Studierektorn: ”Högskolan kommer att skriva ett kort ebrev
till dem och be om ursäkt.”
Studenten: ”Va? Menar du allvar? Det blir väl ytterligare
minst sju veckors förslösad tid, förmodligen mer.”
Studierektorn: ”Det kan du säkert ha rätt i, men man kan
inte bara tänka på de konsekvenserna i det här fallet, utan
detta är en principsak för oss. Vi anser att vi alltid är skyldiga
till en ursäkt när våra dataresurser har missbrukats.”

Här har studierektorn växlat över från ett utilitaristiskt till ett pliktetiskt
resonemang, medan studenten verkar ha gjort en övergång i motsatt
riktning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar