torsdag 26 maj 2016

Mobbning

Vara-för-sig

Vara-för-sig präglas av tre existentiella villkor; fakticitet, temporalitet och transcendens

Fakticitet
Det tillstånd eller den situation som är given, som faktiskt föreligger. "Vara-för-sig" är fri att förhålla sig till detta på olika sätt genom arv, miljö och t ex sjukdom. "Vara-för-sig" kan utifrån sin fakticitet förhålla sig och handla som hon önskar.

Temporalitet
För "vara-för-sig" finns såväl dåtid, nutid och framtid närvarande. "Varat-för-sig" är alltid riktat mot framtiden i sitt sätt att definiera sig själv.

Transcendens
Transcendens innebär det paradoxala att som "vara-för-sig" är individen vad hon är och är inte vad hon är. "Vara-för-sig" kan överskrida det som är givet, hon kan bli det som hon inte är. "Varat-för-sig" är ett resultat av de val individen har gjort men hon är i och med detta en intighet då hon är något i sig själv eller utövar dessa val.

Vara-för-sig skapar ständigt sin essens genom sina val och handlingar- existensen föregår essensen.
I varat-för-sig finns alltid en brist eftersom hon aldrig kan bli den perfektion som hon har möjlighet att föreställa sig. Individen kan fly sitt ansvar och låtsas att hon är ett "vara-i-sig" och att hon har en viss given essens. Varat-för-sig stänger då in sig i ett skal av icke varande.

Det uppstår då ett avstånd till självet, individen kan betrakta sig själv som ett objekt. Individen iscensätter sig själv och sin uppenbarelse, hon är ej autentisk. En del av självet betraktar den andra delen och jämför den med en föreställning om hur man skulle vilja vara.

Varat-i-sig uppstår när individen strävar att utplåna osäkerhet och tillfälligheter inom sig men detta resulterar i att varat-för-sig blir nihilerat och uppslukat i sitt försök att grunda sig själv. Hos individen som upplever en brist "i-sig-själv" uppstår en rastlöshet och en känsla av skuld.

En människa som gjort sig till ett objekt (ett vara-i-sig) handlar efter givna regler som hon har satt upp. Reglerna blir hennes essens och hon väljer inte längre själv.






Gadamer

Horisontsammansmältning
Studera den historiska händelsen detaljerat till den på något sätt införlivas med vår egen horisont. Det är en dubbel process som förändrar både händelsens mening och horisonten. Horisontsammansmältning innebär att den som tolkaren en text eller ett verk ska försöka sätta sig in i textens horisont och bortse från sin egen föreställningsvärld.

Det holistiska kriteriet för en god tolkning enligt Gadamer
* Kriteriet på en korrekt förståelse är alla detaljernas harmoni med helheten.
* Problemet med kriteriet är att det inte ger några möjligheter för hur man ska välja mellan olika helhetstolkningar och att det lägger alltför stor vikt vid att meningsfulla fenomen är harmoniska helheter.

Verkningshistoria och horisontsammansmältning
1. Historiska texter ska förstås från vår horisont och förförståelse (fördomar).
2. Med horisont menar Gadamer summan av de olika begrepp genom vilka vi förstår verkligheten. Vår horisont bestämmer vad vi kan tala om, vilka frågor vi kan ställa och hur vi tolkar ny information.
3. Man kan utvidga sin horisont genom forskning och erfarenhet men man kan aldrig lämna sin horisont.
4. Verkanshistoria är ett spår av sitt eget mottagande och sina egna effekter, vi kan aldrig studera ett verk eller händelse som när det skapades eller förstå hur förhållandena var under t ex franska revolutionen.
5. Vi kan aldrig lyfta oss ur vår egen horisont och dyka ned i en annan, alla våra tolkningar utgår från vår egen horisont.

* Fördom, eller förförståelse, är ett begrepp som Gadamer hittade på som innebär att uttolkaren av en text aldrig kan inta ett utifrånperspektiv på det som studeras eftersom uttolkaren är en del av den livsvärld som studeras. Gadamer menar att förförståelsen kommer från  den gemensamma kulturella och samhälleliga traditionen.

Enligt Gadamer bör man ta sig ur en oreflekterad och förgivettagen inställning till det studerade fenomenet och istället inta ett kritiskt och självmedvetet perspektiv. Genom att göra förförståelsen medveten nås en så genuin tolkning av det studerade fenomenet som möjligt.

Den ultimata förståelsen är "horisontsammansmältning", det är den punkt där tolkarens och fenomenets förståelsehorisonter möts.


onsdag 25 maj 2016

Samir & Viktor - Fick Feeling (Official Lyric Video)

svenska spel

Svenska spels slogan är att vi ska spela lagom. Hur mycket är då lagom frågar man sig?
Jo man ska spela så mkt att staten får in pengar på svenska folket spelande utan att de blir spelmissbrukare och staten måste betala pengar för vård av spelare som spelar för mycket och måste få vård för sitt spelande. DET är att "spela lagom". Tänk på det nästa gång ni lämnar in er lottokupong eller kenokupong :)




tisdag 24 maj 2016

Fenomen i vår omvärld

* Vi är vad vi inte är (tjuv) och vi är inte det vi är (kypare).
Det betyder ungefär att vi är inte det vi jobbar med; vi är inte vårt yrke utan vi är människa. Om vi jobbar som t ex kypare och hellre skulle vilja göra något annat än att spela vår roll som kypare och gå och fråga gästerna vad de vill ha så lever vi i ond tro, enligt Sartre.

Motsvarande gäller om vi tidigare har stulit något så är vi tjuv eftersom vi har tjuvat men vi känner inte att det är den vi är just nu, dvs vi är inte vad vi är, som i detta fall är tjuv.

Ett hävdande av transcendensen som fakticitet leder till att vi är kypare medan ett hävdande av fakticiteten som transcendens innebär att vi är tjuv. Transcendens är ett annat ord för frihet så i fallet med kyparen så innebär det att vi upphäver vår frihet för att faktiskt känna oss som en kypare. När det gäller tjuven så är vi tjuv till vår fakticitet men vi känner oss inte som tjuv utan upphäver det och känner oss fria.

* Både Sarte och Descartes är dualister. Descartres menar att medvetandet är ett intet eftersom tankarna inte är riktade.

* Sartre menar att existens är en förutsättning för att vara något men Husserl skulle inte hålla med eftersom önskningar och varseblivning är något utan att existera. Sartre är subjektivist.

* Skillnaden mellan varat-för-sig och varat-i-sig är att varat-i-sig är identiskt med sig själv.
Det ligger inte i begreppet vara att vara det det är, dvs självidentiskt. Ångest är orsakat av "bristen i varat".

* Husserl kritiserar Kants idé om att tinget i sig skulle vara oåtkomligt för oss.

* Heideggers existentialer är befintlighet, förståelse och tillvaro.


söndag 22 maj 2016

The Muppets explain Phenomenology

Sartre

Varat-för-sig präglas av tre existentiella villkor; fakticitet, temporalitet och transcendence.

Fakticitet
Fakticitet kallar Sartre det tillstånd eller den situation som är given, som faktiskt föreligger. Varat-för-sig är fri att förhålla sig till detta på olika sätt, det kan vara arv, miljö eller sjukdom. Varat-för-sig kan utifrån sin fakticitet förhålla sig och handla som hon önskar.

Temporalitet
För vara-för-sig finns alltid såväl dåtid, nutid och framtid närvarande. Varat-för-sig är alltid riktat mot framtiden i sitt sätt att definiera sig själv. Sartre menar att vi kan inte "vara-i-sig-för-sig". Då skulle vi vara fullständigt omedvetna om att vi är medvetna och fullständigt medvetna om vår omedvetenhet. Sartre menar att vi kan aldrig komma ifrån begäret.

Transcendens
Transcendens innebär att som vara-för-sig är individen vad hon är och är inte det hon är. Varat-för-sig kan överskrida det som är givet, hon kan bli det som hon inte är. Varat-för-sig är ett resultat av de val som individen har gjort men hon är i och med detta en intighet eftersom hon är något i sig själv eller utövar dessa val.

Varat-för-sig skapar ständigt sin essens genom sina val och handlingar och existensen föregår essensen. I varat-för-sig finns även alltid en brist eftersom hon aldrig har möjlighet att bli den perfektion hon har möjlighet att föreställa sig. Individen kan fly sitt ansvar och låtsas att hon är ett i-sig och hon har då en viss given essens. Eftersom hon har gjort sig till ett objekt, ett vara-i-sig så har hon inte längre möjlighet till självreflektion. Hon kan bara följa reglerna och därmed handla icke-autentiskt.

Sartre och Descartes
* Både Sartre och Descartes är dualister, de anser att medvetandet är utan innehåll. Descartes menar att "medvetandet är ett tomt intet" och att tankarna inte är riktade mot någonting.

Sartre menar att egot med sin personlighet är ett objekt för medvetandet på samma sätt som världen är ett objekt. Sartre menar att Husserl har upphöjt egot till en nödvändighet, till en utgångspunkt för medvetandet men det finns inget "jag" i Sartres medvetande. Egot och cogitot bildar en nödvändig dualism och de är beroende av varandra för att existera som människa.

Egot och Cogitot bildar tillsammans ett subjekt. Sartre menar att existensen är en förutsättning för essensen, för att vara något, men Husserl skulle säga att önskningar och varseblivningar är något utan att existera.

Sartres lösning på solipsismproblemet är att hans teori är att vara för andra. Den andre konstituerar mig som ett objekt, jag känner något i mig genom närvaron av andra, jag kan se det i dina ögon, en intuitiv känsla när någon betraktar mig genom ett nyckelhål. Som objekt med ett vara-i-sig blir vi självmedvetna, vilket kan vaa en nackdel eftersom vi då betraktar oss själva som objekt istället för som ett subjekt.

 Varat-för-sig präglas av tre existentiella villkor; Fakticitet, Temporalitet och Transcendens

torsdag 19 maj 2016

Gadamers kritik av historicismen

* Gadamer vänder sig emot många av sin tids antaganden om hur tolkningen av ett verk går till.
* Enligt historicismen skulle man som läsare leva sig in i verket (texten eller bilden) och författarens tid. Denna inlevelse skulle vara så omfattande och djupgående att man som läsare till slut skulle förstå texten på det sätt som man från början förstod t ex texten. På detta sätt skulle man nå verkets sanna mening alltså den mening som texten hade för den ursprungliga läsekretsen. De tidigare hermeneutikerna talade till och med om att man skulle kunna förstå texten bättre än vad dess upphovsman gjort.

Den här synen på hur man förstår och vilka möjligheter man har till förståelse av texter vände sig Gadamer emot. Hans förkastande av den tidigare ståndpunkten som hävdade att ett verks sanna mening kunde nås om man för sig själv rekonstruerade den ursprungliga kontexten är en av de viktigaste punkterna i detta sammanhang. Gadamer menar att det inte är möjligt att leva sig in i en tid och text på det sätt som historicismen menade.

Hans-Georg Gadamer menade att vi kan inte komma i kontakt med det förflutna på ett sådant sätt att vi kan få den förståelse som man ursprungligen hade av ett visst verk. Vi kan ta reda på mycket om det sammanhang i vilken ett verk skapades, vi kan lära oss om upphovsmannen men rekonstruktionen av ursprungliga betingelser är omöjligt. Vi vet inte om det är riktiga människor eller bara några som klätt ut sig för att likna de som är avbildade.

Att lära känna den tiden och de omständigheter under vilka något skapades kan ge vissa insikter men vi kommer inte fram till den ursprungliga betydelsen: vår egen existens historicitet ligger mellan oss och det förgångna. Idén om att den som tolkar en text skulle kunna förstå texten bättre än dess upphovsman förkastar Gadamer således också. Detta uttryck av en romantisk genikult leder oss enligt Gadamer fel ifråga om vilka slutsatser vi kan dra rörande förståelse av ett verk eftersom varje tid måste förstå texter och bilder på sitt egna sätt.



Första-persons-perspektivet som exemplifieras i tv-spel:

Historicism

 Gadamer vänder sig mot många av sin tids antaganden om hur tolkningen av text och bild går till.
Enligt historicismen skulle man som läsare leva sig in i texten och författarens tid. Denna inlevelse skulle vara så omfattande och djupgående att man som läsare till slut skulle förstå texten på det sätt som man ursprungligen förstod texten och de tidigare hermeneutikerna sa att man till och med skulle kunna förstå texten bättre än vad dess upphovsman förstod texten, eller det aktuella verket, kan vara en text eller ett konstverk t ex.

På detta sätt skulle man nå verkets "sanna mening", alltså den mening texten hade för den ursprungliga läsekretsen. 

Den här synen på hur man förstår verk vände sig Gadamer emot. Gadamers förkastande av den tidigare ståndpunkten som hävdade att "ett verks sanna mening kunde nås om man för sig själv rekonstruerade den ursprungliga kontexten (sammanhanget)" är en av de viktigaste punkterna sammananhanget.

Gadamer menar att det inte är möjligt att leva sig in i en tid och text på det sätt som man (historicismen) tidigare menade.
"A work of art belongs so closely to that of which it is related, that it enriches its being as if through a new event of being".